Just ja! Jag har ju fått en för tidig födelsedagspresent av min älskling! Vi ska på Kent den 30e Mars :D :D <3
Jag älskar Kent!!!!



Tack min älskling <3

Som många gånger förr sitter jag här i sängen med en filt virad runt mig. Jag stannar upp i vardagen och blickar in i nuet, det tysta lugna nuet. Jag kikar på tankar som flyger förbi, men försöker att släppa dem lika snabbt som de kommer. Det är dedär små tankarna som tillslut överrumplar mig och för mig tillbaka till min själ och allt som tidigare har hänt mig. Själen är ett gapande sår där vissa av minnena är förseglade i små kistor med lås, medan andra minnen finns där och som ständigt river upp min vardag. Som blandas med framtiden och blir till en rörig färgglad och konstig smet. Det är just minnena som aldrig verkar ta slut, hur mycket jag än försöker att stoppa undan dem. De finns alltid bara kvar där. Och de bara väller över mig när jag tänker för mycket. Precis just som jag försöker sluta tänka så kommer en kylande vind och smeker min bleka kind. Och hur mycket jag än försöker så kan jag inte få tankarna att försvinna iväg lika snabbt som de kom, och ännu mindre slappna av.

Jag är tillbaka fem år i tiden. På den tiden när jag sitter med svarta, sorgsna ögon och tittar ner på mina ben. Mina bleka barnben fulla med ärr. Mina bleka barnben fulla med sår. Mina bleka barnben överkladdade med vackert rött blod. Nästan körsbärsrött. Jag ser på mitt fula liv, mina fula kläder och mina fula tankar. Och för första gången på riktigt länge blir jag sorgsen. Jag blir liksom sådär otröstligt förtvivlad. Trots att jag vet att det är flera år sedan, som jag befann mig i exakt samma position, exakt samma rum och lyssnade på exakt samma musik, så kan jag inte få bort känslan av att jag är tillbaka. Jag liksom snurrar runt och ser mig själv sitta på sängen med rakbladet i handen, liksom i trans har jag hackat och rivit mig själv med det. Det enda jag märker är den fräna lukten av blod och järn som slår mot min näsa. Det snurrar till i huvudet när jag märker hur mycket som egentligen är förstört. Av livet, av kroppen, av känslor och av sinnen. Att någonting så litet kunde bli så stort. Att någonting så stort plötsligt blev så minimalt litet.

Jag försöker lägga minnet av denna kaotiska stund i ett skåp, precis som jag blivit tillsagt, men det fungerar inte. Skåpet öppnas igen, minnena river nya sår och de läggs tillslut tillbaka där den ska vara -  i skåpet. Fast med öppen dörr.
Och det är här jag förstår att jag kanske behöver hjälp med att stänga dörren, att försegla den som jag kunde göra med kistorna. 

Att lägga det åt sidan och inte tänka på det mer.

Herregud vilken bra dag det har varit, trots att jag har varit så seg och trött. Har fått och gjort olika behandlingar idag och nu är jag len som en bebis-stjärt! Luktar nog kanske lite gott oxå.. ?

Hur går det med pulvret då ?
-Asså jag har nog aldrig varit så less och trött på det som nu. Började nästan gråta på lunchen idag när jag såg alla andras goda matlådor, medan jag själv satt där med en jävla äcklig shaker med mintchokladpulver. Att livet kan vara så jävla orättvist. Men samtidigt är det mitt eget fel (och lite gener kanske).

Men det känns ju jätteskönt att jag opereras snart. Jag räknar ner antalet dagar och soppor för varje viderdricka jag dricker (är inte så hemskt som det låter, jag späder gärna på lite oxå ;).. ) och snabbare än jag tror kommer det vara den 29e mars, och jag ska ringa in till sjukhuset för att berätta att jag är halvvägs på min flytperiod! Det längtar jag till rätt mycket.

Känns oxå konstigt att jag faktiskt fyller 20 år om bara 16 dagar.. Ska jag rota fram min anti-rynk kräm och tantkjolarna nu ?

Nää skojar bara!!
Men känns så vuxet att bli 20..


Så här ser vi ut på våra lektioner nuförtiden. Den som vill ha nån behandling för en billig peng får hojta till!


Älskar att det är vår, då kommer skinjackan, solbrillorna och scarfarna fram :)

Puss
Marion

Övertaggad med bloggen idag tror jag :) men det är väl alltid kul att läsa min blogg, eller hur ? :)
Hur som helst, nu är det Biggest Loser på teve. Det betyder glad Marion !
Jag har varit ute och gått i 45 minuter idag, eftersom jag måste. Jag hatar när jag måste göra nåt.. Men idag så kände jag att jag ville :) Så det gick bra. Har nya låtar på mobilen oxå så det gick ännu bättre ;)

Jag kan tipsa att "Undisclosed Desires" med Muse är förjävla grym! Och den vill jag nog köra spinning till... Hård spinning med massor med svett! Eller lite styrketräning kanske ? Supersugen jag blev nu på att gymträna.

Så nu lägger jag mig på golvet och svettas lite ;)

Puss <3

Idag börjar den riktiga flytperioden. Å jag som är så hemskt trött på pulverdiet.. ska jag stå ut i 4 konstanta veckor till ?! usch och fy.. och inte har jag råd att köpa Cambridge heller, så jag ska köra på Naturdiet eller Nutrilett i typ 4 dagar, kommer ju spy ! hehe.. Men vad gör man inte för att fettet runt levern ska försvinna ;)

Idag är det exakt 4 veckor till operation! Jag är skitnervös, men samtidigt så hemskt glad. Äntligen slipper jag vakna varje morgon och känna mig misslyckad eller som den hemskaste människan i världen. Snart kommer jag kunna ta åt mig när min pojkvän säger att jag är fin.
Och nej, jag ser inte operationen som en livlina, jag ser det som en hjälp på traven efter alla misslyckade försök genom 8 år - ja ni läste rätt - 8 år.

"Here she comes like a brand new day
Belly dancing across the room
In the moonlight I watch her sway
To her rhythm I'll go as groom, with grace, tonight"

- Andreas Johnsson - Glorious.




I just loooove Rachel Bilson :)
Och hennes hund oxå :)