Snart dax för flytt till Karlstad och jag är rätt stressad. Jag har omtenta den 27e, jag flyttar den 28e, jag har massor med jobb och så ska jag göra klart uppsatser i sista minuten nu denna vecka. Jag ska skriva klart en gammal uppsats som skulle varit klar efter julafton förra året och jag ska hinna få ihop alla saker som är mina inför flytt.

Kanske är det detta som gör att jag ligger sömnlös på nätterna och gnisslar tänder och som gör att jag är extra känslig och grinig ?

Det vet inte jag.

Jag är arg.. riktigt arg!
Såg att Kissie och även en vän till mig (nu är det inga person-påhopp här så jag nämner inga namn) som har diskuterat detta med burka- och niqabförbudet som Frankrike har startat, och som Norge vill anamma.

Jag själv tycker att det är helt absurt!

Som jag skrev i Cherin och Mohammeds blogg så fint: (älskar för övrigt deras roande och intressanta blogg) 

Tänkte bara säga att jag blir så upprörd när vissa av mina vänner säger att de vill att burka- och niqabförbudet även ska komma till sverige. De säger saker som att "man aldrig vet vilken person det är under och att det likagärna kan vara en självmordsbombare".

Jag blir så fruktansvärt arg. Detta är (tycker jag) så likt nazismen på 40-talet. Jag trodde mänskligheten hade utvecklats mer sen dess ?
Varför ska man förbjuda någonting som så många vill ha och som så många tycker är självklart ? Varför ska man tvinga någon mot nånting som denne inte vill ? Varför ska man tvinga någon till att sluta följa sin religion och sin tro?

Tycker det är helt sjukt..
Ska de kvinnor som känner en trygghet i att bära burka tvingas sitta hemma, isolerade från omvärlden, för att några högt uppsatta människor har lagt ett förbud mot deras klädstil?

"Man tar seden dit man kommer"
-Jo visst, jag följer såklart moské-ritualerna när jag besöker ett muslimskt land, allt annat vore faktiskt förnedrande och oetiskt enligt mig.
Men jag ställer mig inte på gator och torg i turkiet och ber till Allah när det är böneutrop. Jag bär inte burka när jag är där.
Jag följer alltså inte seden dit jag kommer.
Därför tycker jag inte att "ni" ska behöva ta seden som den är i Sverige.

Heja ett mångkulturellt land!

---

Burka


Niqab

Bilderna är hittade på Google.



Jag tycker alla ska få klä sig som man vill, se ut som man vill, tro på vad man vill, göra vad man vill (ja inom vissa gränser då.. man kanske inte borde få springa å mörda och sånt..), titta på vad man vill på tv, lyssna på vilken musik man vill osv osv.
Jag tycker inte att nån ska få bestämma över hur du vill leva ditt liv.

Tycker du att det är rätt att folk ska få bestämma över hur du ska leva ditt liv, vad du ska göra av ditt liv eller tillochmed bestämma vilka kläder du ska ha på dig ??

Nu är det en sånhär seg och dryg dag. En dag som jag borde göra hur mycket som helst på, men jag inte orkar.

Vet ni varför? (Och lite pinsamt är det, för jag är en sån sucker..)

Jag har kollat på slutet av min älsklingsserie LOST. Serien som har hängt i mitt hjärta i säkert 5 år, som har fått mig att skratta och gråta, sitta med naglarna i munnen av spänning och fått mig hysterisk och panikslagen. Serien som vann mitt hjärta från första avsnittet. Serien med stort S. Och nu är den slut! Föralltid...

Jag har lite svårt att tro på det. Efter alla maraton jag har haft med sträck-tittande och hoppande mellan alla 6 säsonger var det nu dax att kolla på slutet. Och vad jag grinade.. Har inte gråtit så mycket sen jag grät av lycka över min Gastric ByPass operation.. Jag har aldrig känt mig så tom i hela mitt liv. För personerna i serien har lärt mig så oerhört mycket, och jag har verkligen levt mig in i serien.

Det är helt sjukt.. Trodde jag skulle sitta där med ett leende på läpparna och tycka att allt var frid och fröjd - som jag gjorde sista avsnitten av Sex And The City och OC. Men näe ?

Konceptet "Grina som en unge" har fått ett nytt ansikte, nämligen mitt!





Kan tänka mig att jag grina lika mycket som många av er grina till Andra Avenyn's slut..

Jävlar va oväntat det var att dumpa på fiskpinnar med stekta grönsaker...

stod över toan aslänge :( jag som älskar fiskpinnar :(

Äsch, det finns fler!
Inget att oroa sig över..

Usch.. söker sommarjobb, men det finns ju fan inga! Ska man behöva hyra en husvagn och dra till Malmö eller ??

...uppskattning och att vara uppskattad, så hände det nyss en sak som faktiskt gjorde mig riktigt ledsen. Det jag talar om är när man gör någonting för någon annan och inte blir uppskattad. Bara för att expediten gjort ett fel, och inte jag. Hur kan jag rå för om expediten gett mig fel saker ? Jag log bara åt honom och sa att det inte gjorde någonting, medan man i telefonen fick höra ord som "blir det fel imorgon också så kommer jag bli riktigt arg på både dig och expediten..".
Men vad har jag gjort för fel ? Jag uträttar ju en sak till dig, jag gjorde allting du sa att jag skulle göra och betalade dina saker åt dig. Jag har ingen aning om vad det är för special-saker du behöver ha till din bil, jag vet inte vad en specialmutter är och jag har ingen aning om vilken storlek det är du ska ha. I min värld existerar bara två olika sorter, den som är stor och den som är liten.
Men en sak vet jag, och det är att jag inte känner mig uppskattad alls.

Jag är en jävel på att visa att jag uppskattar saker. Tycker jag själv iallafall...
Jag visar tydligt när jag blir glad att någon annan gjort något åt mig, på flera olika sätt. Det kan vara ett gulligt sms som beskriver hur mycket den personen verkligen betyder för mig eller en kram eller gentjänst eller någonting.
Men just nu är jag riktigt ledsen över att jag spillt ut blod och svett (men hittills inga tårar) på att du ska få saker till din lilla bebis, din lilla ögonsten som bara står och förmultar fram till du kan börja leka med den igen. Och jag är riktigt ledsen över att jag ansträngde mig för att du skulle bli glad. Jag är riktigt förbannad över att du gjort mig ledsen över att jag ville vara snäll.

Bara att komma ihåg det till nästa gång.

Det är nu 36 dagar till operation och jag har gått ner 12 kg med hjälp av cambridgekuren. Om 6 dagar börjar jag om för att köra en 4 veckorskur inför operationen (obligatoriskt).

Fast jag har ett problem.. Jag känner idag mig fetare än aldrig förr, trots att jag har gått ner 12 kg. Jag har aldrig nånsin förr blivit så äcklad av mig själv när jag kollar mig i spegeln :(

Fy vad det känns jobbigt.. hoppas det vänder snart!!

Phu, det är jobbigt att väga för mycket!

Alla räkningar är betalda - jag har pengar kvar. Det känns skönt.

Dock kan jag inte vara själv med mina tankar längre, Jimmy måste komma hem snart.. Jag tänker alldeles för mycket på operationen, maten och vikten. Mår sämre än jag trott jag skulle göra vid denna tidpunkt, helt ovetande om när operationen kommer ske eller när jag måste sätta igång och ställa om mig för ett smalare liv. Jag förstår ingenting, även om ekvationen är enkel. Kommer jag att må bra eller kommer jag må skit efter borttagandet av delar av min magsäck ? Eller kommer jag tvingas vara hemma i flera veckor för att jag mår så dåligt ? Kommer jag kunna dela obligatoriska moment i skolan med min underbara klass som alltid är lika söta och snälla eller kommer jag få göra de sakerna med en helt okänd skara folk om ett helt år ? Kommer jag bli godkänd att fortsätta ha studiemedel från CSN eller får jag bara bidragsdelen ?
Så mycket oro som finns i min kropp just nu som aldrig förut funnits där, jag har alltid tagit livet med en klackspark och hoppats på det bästa. Men nu när jag vet att jag äntligen kommer se ljuset i tunneln, nu när jag äntligen får en chans att gå från den fula ankungen till den vackra svanen - ja då tvekar jag. Har aldrig varit så rädd och orolig som nu. Kanske är det ovisshet över hur det är att vara smal, kanske är det nedsövningen jag är rädd för? Kanske är det hur jag kommer må dagarna efter operationen, eller om min hud inte kommer hinna med ? Jag tänker för mycket.. Rädd för att så mycket kan bli så fel - eller kan allt bara gå rätt nu?


Hur är det att vara smal ? Någon som kan svara ?
För jag kan då inte det.. än!