Tills jag läggs in på sjukhuset.. Känns helt overkligt! Jag börjar känna av en viss nervositet faktiskt..
Trots att jag vet att jag snart kommer börja om med mitt liv och att allt kommer urarta sig som jag vill att det ska göra så har jag aldrig förut sett mig själv som så ful och äcklig som nu. Men herregud, jag har gått ner 12 kg och 2 klädstorlekar minst. Jag håller inte på att dö när jag går upp för trapporna till min lägenhet på tredje våningen och jag är inte lika trött på dagarna. Men såntdär tänker jag inte på när jag står framför spegeln och inte får upp dragkedjan ordentligt på 46:orna och magen typ väller över linningen på jeansen.. Då tänker jag bara på hur misslyckad och hemsk jag är.. tyvärr! Hoppas det snart kommer gå över, för varför ska jag bekymra mig om min vikt när jag snart kommer få bot för det ? :)

Idag ska jag fördriva min skolkar-tid här hemma med att läsa kurslitteratur, skriva en gammal uppsats som skulle varit inne lite efter jul (haha bättre sent än aldrig) och gå till däckverkstaden för att hämta Jimmys specialmuttergrejer eller vad fan det nu är :p

Ska göra mig iordning nu för att gå ut på stan en stund. Eller ja, stad och stad ;)